Om det finns 100 olika religioner, som bestämt hävdar olika saker, kan man med absolut säkerhet slå fast att minst 99 av dem måste ha fel!
Om vi dessutom gör oss besväret att betrakta hur våra religioner en gång kom till, och hur de genom tiderna har justerats och förändrats borde var och en av oss stämmas till eftertanke, och inse att här finns inga enkla svar.
Trots detta finns det ett stort antal människor som bestämt hävdar att just deras religion står för den enda sanningen, och att man måste gå med i just deras kyrka för att få komma till himlen. Borde inte vi människor ha kommit längre i vår utveckling än så? Är vårt behov att tro på något så starkt att vi helt okritiskt är beredda att köpa vad som helst?
Den italienske fysikern Galileo Galilei sade en gång: "Gud hade inte givit oss hjärnor om det inte var meningen att vi skulle använda dem."

Och hur är det egentligen med vetenskapen? Om vi tittar tillbaka i historien ser vi hur olika teorier har avlöst varandra. Man luras lätt till att tro att vetenskapen alltid sysslar med exakta företeelser, som går att kontrollera och mäta. Men i praktiken är det inte speciellt mycket man vet med absolut säkerhet. Det mesta kretsar kring olika teorier och modeller.

Albert Einstein visade att materia och energi tycks vara olika uttryck för något som egentligen är samma sak. Men vad är det då för någonting? Det vet vi inte. Det enda vi har är modeller som beskriver de allt mindre partiklar som vi upptäcker. Vi kan se hur energi kan bilda materia, och hur materia kan omvandlas till energi, men vi har ingen som helst sammanhängande förklaring till vad det faktiskt är, eller vad som händer vid omvandlingarna. Vi har dessutom inte lyckats förklara en enda kraft i universum. Vi kan beskriva deras storlek, vi kan mäta dem, men vi kan inte förklara dem. Isaac Newton ställde upp en formel för gravitationskraftens storlek mellan två olika massor. Men varför finns den? Vad är den för någonting? Vi vet inte. En vetenskapsman sade en gång: "Vi vet att materia finns, men vi vet inte vad det är för något. Vi vet att den rör sig, men vi vet inte varför". Detta kan vara en bra sammanfattning av vår nuvarande kunskap.

När den danske fysikern Hans Christian Örstedt 1820 upptäckte att det bildas ett magnetfält runt en elektrisk ledare blev han totalt utskrattad av hela vetenskaps-etablissemanget. De som skrattade gjorde sig inte ens besväret att själva utföra det mycket enkla experiment som Örstedt hade gjort. Ganska snart fick man emellertid tänka om, när den franske fysikern Ampére visade att det finns en kraft mellan två elektriska ledare.

Historien visar oss att dessa nytänkare inte alls var isolerade undantag. Tvärtom finns det massor av liknande exempel. När en stor tänkare kliver utanför de etablerade ramarna är det snarare regel än undantag att han/hon motarbetas. Albert Einstein sade en gång "Stora själar möter alltid våldsamt motstånd från mediokra hjärnor".

Människors inre upplevelser är något som vetenskapen ogärna undersöker. Orsaken till detta tycks vara att dessa upplevelser antyder att det finns något mer än vår kända fysiska verklighet. Eftersom denna möjlighet faller utanför det strikt materialistiska tänkandet, vägrar de flesta vetenskapsmän att ens överväga möjligheten. Seriösa undersökningar möts med öppet hån, eller också har man över huvud taget ingen kännedom om dem.

På detta sätt vet få människor om de undersökningar om telepati som utförts på mer än 15-talet universitetslaboratorier runt om i världen, och som klart slagit fast att telepati fungerar. Ännu färre känner till de undersökningar som gjorts om "utanför kroppen-upplevelser", där man snart tröttnade på att visa att man verkligen kunde lämna kroppen, och i stället ägnade sig åt djupare, mer intressanta områden. De flesta har nog hört talas om att amerikanska polisen och FBI ibland använt medier för att hjälpa till i svårlösta mordfall. Däremot har nog inte lika många hört talas om att CIA utbildat egna medier, s.k. "fjärrskådare" vilka bl.a. använts i krigssituationer.

Men det är klart, om man liksom många vetenskapsmän har utgångsläget att så kan det inte vara, därför att det inte kan vara så, så blir det svårt att närma sig dessa ämnen. Om man liksom många av dagens kyrkas män hävdar att "sådana upplevelser måste komma från djävulen" (Jag har själv hört detta argument framföras av präster flera gånger) så förblir också dörren till kunskap stängd. Kyrkans män tycks ha glömt att Bibelns profeter också hade andliga upplevelser. Man fick dem då som nu. Kyrkans logik tycks vara att andliga upplevelser kom från Gud förr, men de kommer från djävulen i dag.

Dock finns det alltid ett ljus i mörkret. Nyligen har man i vetenskapskretsar publicerat hur slumpgeneratorer, vilka slumpvis producerar ettor och nollor, reagerar varje gång en stor mänsklig katastrof inträffar någonstans på Jorden. Man börjar nu på fullt allvar diskutera om människans medvetande på något sätt kan påverka dessa slumpgeneratorer, och man noterar också att den danske fysikern Niels Bohr var inne på liknande tankar redan i början på 1900-talet.

Jag har följande utgångspunkt för mitt fortsatta resonemang:
1. Det finns ingen enda religion som kan göra anspråk på en absolut sanning. Varje religion är en samling av tankar och idéer, skapade av olika människor under olika tider, och har dessutom förändrats med tiden.
2. Vetenskapen kan endast förklara en liten del av vår verklighet. Det mesta återstår att upptäcka.
3. Det finns något mer än bara vår kända fysiska verklighet, och vi kan inte förklara världen utan att se sambandet med en ickefysisk existens. Vi kan inte närma oss vår verklighet utan ett holistiskt perspektiv, där även människors inre upplevelser måste studeras.

Den som har detta utgångsläge, och som dessutom söker svar på tillvarons mysterier, brukar kallas sökare.

Det vackraste vi kan uppleva är det mystiska.
Det är källan till all sann konst och vetenskap.