|
|
|
När man kommer längs vägen upp mot
Leirvassbu, är
Stetinden verkligen en utmärkande och imponerande
topp. |
Vid den här tiden
på året får man räkna med att det är
mycket folk på Leirvassbu Fjellstue, 1400m. Leden är bred och lätt att gå till att börja med. |
Först följer man
den leden i ca. 2,5km, runt berget. Hela vägen är landskapet mycket
vackert. Vi är i hjärtat av Jotunheimen nu. |
|
|
|
Här
har jag kommit fram till den plats där stigningen
börjar. I sydväst syns delar av Hurrungane, med bl.a.
Gjertvasstind 2351m.
|
Nu
syns förtoppen, 1985m rakt fram. Leden går inte rakt
upp mot den utan
lite till höger, mot en sadelpunkt. Det finns rösen att följa, men man
får vara uppmärksam. Skulle man tappa bort sig så är det ingen större
fara, man hittar ju upp ändå...
|
En flock renar svalkar
sig långt där nere. Det är varmt i dag... |
|
|
|
Själva
klättringen upp till förtoppen tar mig ca. 2h. Mycket
stenig terräng tar tid. Vägen härifrån till huvudtoppen är
ganska krävande och absolut inget för nybörjare. En smal
och tidvis luftig rygg leder fram till en tämligen brant
stigning till huvudtoppen. Räkna med en halvtimme med
försiktig transport, där även händerna får användas en
hel del.
|
Luftigt, som
sagt. Man går först ner ca. 50hm, innan stigningen mot huvudtoppen
börjar.
|
Uppe på
huvudtoppen träffar jag en trevlig norrman. Här står han och beundrar
utsikten västerut. Storebjørn, 2222m syns lite till höger. Jotunheimenfeeling!
|
|
|
|
Jag har ju varit på en massa olika bergsmassiv, i Norge,
Sverige, Alperna, Himalaya mm. Har sett en massa
platser med betagande skönhet. Men Jotunheimen finns
med där uppe, bland det bästa jag har sett. Här finns en
speciell energi, en skön känsla av storslagen vildmark.
|
Rakt söderut syns förtoppen, vägen tillbaka.
|
|
