|
|
|
|
|
I dag tar jag sittliften från Kühtai (ca 2000m) upp till ca 2400m. |
Åt andra hållet syns vägen uppåt. Först till passet Gaiskogelscharte, lite till höger. Sedan vidare till toppen åt vänster. Leden är svart och kanske inget för nybörjare. Men ändå, inte alltför svår tycker jag... |
|
|
|
|
|
|
När man närmar sig passet blir det brantare. |
Uppe vid passet Gaiskogelscharte på 2658m. |
|
|
|
|
|
|
De låga molnen är ett orosmoment. Hur ska det bli uppe på toppen tro? Bilden är tagen söderut. |
Men norrut ser det bättre ut. Man ser lätt ner till Kühtai och vidare ner till Inntal. |
|
|
|
 |
|
|
Så, helt plötsligt, blir det magiskt! Molnen söderut öppnar upp i en lucka och jag
får se det här. Wow! |
Mer magi, nu mellan passet och toppen. |
|
|
|
 |
|
|
En
titt tillbaka ner mot passet. En man, som jag mötte strax innan, är på
väg ner. Bortsett från honom ser jag ingen annan häruppe. |
Åt
andra hållet hägrar nu toppen. Snart uppe! Under den sista delen upp
får man använda händerna ganska mycket, men utan större problem. |
|
|
|
 |
|
|
Uppe på toppen. Molnen ligger strax över. |
Mer "molnmagi", nu från toppen. |
|
|
|
 |
|
|
Och lite till. Efter en stund drar molnen igen helt och jag börjar ta mig neråt till
klarare luft. |
Jag tar inte linbanan ner utan går hela vägen till Kühtai på 2000m höjd. Detta gör att jag passerar Drei Seen Hütte och där kan avnjuta en cappuccino. |
|
