|
|
|
Monte
Rosa, sett
från byn Gressoney la Trinité, strax före
byn Stafal och linbanorna. |
Jag tar
nu linbanorna upp på den västra sidan från Stafal. Först en större
kabinbana... |
...följt av en sittlift till Colle
Bettaforca
2727m. Här börjar
leden upp mot Quintino Sella.
|
|
|
|
Några hundra höjdmeter högre upp
börjar
snöfälten. Till
att börja med är de relativt flacka. Jag hade inte
räknat
med så här mycket snö så tidigt. |
Jag är
en smula fundersam över hur molnen ska utvecklas
i dag. Ska molnbasen
höjas, eller kommer jag möjligen upp ovan moln? |
Högre
upp blir snöfälten brantare och jag önskar att jag hade tagit med
stegjärn, eller åtminstone microspikes. Nåväl, det går att ta sig fram
genom att trampa i de spår som finns.
|
|
|
|
| Under
någon timme är
det omväxlande snöpassager eller stenigt, relativt
brant. |
En titt tillbaka efter ett av de brantare
snöfälten. |
Den
sista delen av klättringen går över en smal rygg med stup åt bägge
sidorna, oftast säkrat med rep.
|
|
|
|
| Det här
är den mest fascinerande delen av klättringen. |
Man ska
nog ha gått någon enklare klätterstig innan man
ger sig upp här. Men det är väldigt fint och känns ganska säkert ändå. |
Liten
träbro, snart uppe nu.
|
|
 |
 |
| Lite
mer överblick på en del av ryggen. |
Ytterligare
klättring efter bron, nu med kedjor längs
bergssidan. |
De
allra sista metrarna upp till hyttan. |
|
|
 |
Uppe
vid Rifugio Quintino Sella efter 3h. Nu är vi i Italien,
så jag kan
avnjuta en cappuccino på över 3500m höjd! |
Molnen
kommer och går, men vi är oftast ovan moln. Detta
ger extra dramatik åt
alltihop. Här ser vi upp mot Lyskamm 4527m, en av de högsta topparna i
hela alpkedjan. Det är
en storslagen upplevelse att komma upp hit och
se detta.
Jag tar mig så småningom ner till linbanan igen på 2h 15min. |
På
väg ner genom de brantare snöfälten. De här två italienska killarna var
vänliga nog att låna mig två stavar vilket underlättade balansen här.
Jag måste erkänna att jag inte riktigt visste hur snön var här uppe.
Stort tack till er killar! |
