|
|
|
I
dag väljer vi att gå
"hemmavid" d.v.s. vi tar linbanan från Nessewängle, där vi
hyr vår lägenhet, upp mot
Krinnenspitze. Sittliften tar oss upp till
1500m. |
Det
finns flera olika leder upp till toppen på Krinnenspitze.
Vi väljer den
s.k. Gamsbocksteig, som är den brantaste uppgången. |
Det går ganska fort uppför trots att vi tar
det medvetet lugnt i värmen. Den sista biten upp mot toppen är den
brantaste.
|
|
|
|
Den
benämns ibland som klätterstig, ibland inte. Här finns
lite kedjor att
hålla sig i, men faktum är att jag gick upp
med kameran redo i ena
handen och utan att hålla i
någon kedja. Det kan ju ge en bild av att
detta ändå är
en relativt enkel uppgång, om än något brant. |
Krinnenspitzes
topp, 2000m. Vi når den efter drygt en timme. |
Tannheimer
Tal är ett vackert område även om bergen här inte är jättehöga med
alpmått mätt. Här syns Haldensee nere i dalen..
|
|
|
|
Leilachspitze
2274m till vänster, Hochvogel 2593m långt
borta
nästan mitt i bild. Till höger och betydligt närmare
syns vårt nästa mål, Litnisschrofen
2069m |
På
väg ner från Krinnenspitze. Långt under oss, på
1726m syns hyttan
Gräner Ödenalpe. Eftersom man där
inte hade någon cappuccino visar jag
inga fler bilder på
den. |
I
stället tar vi oss raskt upp de ca. 300 höjdmetrarna mot toppen på
Litnisschrofen. Den sista delen är klätterstig, även om
klätterutrustning inte är nödvändig här.
|
|
|
|
| Men
detta är ändå ingen nybörjartopp. Viss vana vid klätterstigar
och inga
anlag för svindel är nog lämpliga förutsättningar här. |
Sören
på väg upp. |
Framme
vid toppen.
|
|
|
|
| Sören
har hittat en plats med utsikt. |
En titt
mot Leilachspitze 2274m. |
Och här
syns Sulzspitze 2084m ungefär mitt i bild. Den kan man nå hyfsat
smidigt om man tar linbanan från Tannheim.
|
