|
|
|
Stok
Kangri (6120m) som den ser ut från Lehling
Guesthouse i Leh, Indien. Det är den toppen som under
lång tid varit mitt och Dantes huvudmål. |
11/7
2016: Det tar
mindre än en timme att åka taxi
tvärsöver Indusdalen till Stok Village
trekking point, 3600m. Här brukar vara mycket liv och rörelse med
hästar och människor, även om det ser ganska lugnt ut just nu. |
Ett
stycke in i bergen når man det första "passet", där man klättrar
kanske 60-70hm. Detta kan låta lite men vi är inte på
havsnivå nu, utan på ca 3800m och då är det en helt annan sak.
Har man bara vistats i Leh
(3500m) i ett par dagar,
vilket vi har, är detta en tämligen tuff stigning.
Höjdacklimatisering tar tid.
|
|
|
|
En titt
tillbaka mot Stok Village och Indusdalen från det
första passet. |
Ju
djupare in i bergen man kommer, desto mer
spektakulära blir de. |
Ja,
det ligger faktiskt mycket i den texten. Man träffar människor från
hela världen här inne och i stort sett alla är mycket vänliga.
Det är
lätt att hitta nya vänner här.
|
|
|
|
Framme
vid första campsiten, Chang Ma på 4030m höjd.
Här finns ett tetält där
man kan få enkel mat och dryck.
Det är nu vi för första gången får en vink om
att det här
kanske inte blir så smidigt som vi först trodde. Våra
erfareheter av
höjdanpassning från i fjol visar sig inte
stämma alls i år. Strax före Chang Ma får
Dante känningar
av den höga höjden och återvänder till Leh över natten. |
13/7
2016: Därför har vi nu hoppat fram en extra dag
innan vi
kan fortsätta
från Chang Ma upp mot Mankarmo. Trekken börjar
direkt med en ca 100hm
stigning upp över nästa pass, som är mycket vackert. |
S.k.
"Blue Sheep" mellan Chang Ma och Mankarmo.
Bockarna har mäktiga horn.
|
|
|
|
Framme
vid Mankarmo
camp,
4370m. Mitt enmanstält
syns i förgrunden, Stok Kangri mitt i bakrunden
och till
vänster om den, rakt över flaggan syns Larsi Peak.
Nu kommer
nästa indikation att det här ska bli tufft, jag blir magsjuk. |
Blue
sheep, normalt
ganska skygga djur, har nu vågat sig ända in i tältlägret. Bilden är
tagen
från mitt tält, över Dantes, på en mamma med unge. Jag
gissar att hon slickar salt från stenen. |
Det
som var tänkt som en dag i Mankarmo blev fyra. Till slut
känner jag mig tillräckligt stark för att vi ska kunna klättra
de
sista
600 höjdmetrarna upp till basecamp. Efter att jag nu tappat en
hel del
energi har vi ställt om vårt huvudmål.
Är man inte i god fysisk form
ska man inte ge sig på ett berg som Stok Kangri, det är
alltför
krävande och dessutom verkligt farligt. Vi siktar nu på den
något lägre
Larsi Peak i stället.
|
|
|
|
| Två
murmeldjur roar sig på sitt eget lilla vis, med en
boxningsmatch. |
Stok
Kangri Basecamp på 4970m höjd. Vi hade planerat
tre dagar för att komma hit, det blev sju. Vårt mål är nu
Larsi Peak (5670m) i
stället för Stok
Kangri (6120m),
vilket kan ge oss en verklig chans att faktiskt nå
vårt
mål.
Till vänster syns Golep Kangri 5950m. |
Att Stok
Kangri är ett berg som man ska ha stor respekt för blir vi nu
åter påminda om. Dagen innan vi kommer hit har en man
dödsstörtat uppe på berget. Vi känner ännu mer att vi fattat
rätt beslut.
Av
alla människor vi lärde känna här under dessa dagar, och de var många,
så tog sig majoriteten aldrig upp till toppen. God fysisk form
och
tillräcklig acklimatisering är ett måste
|
