|
|
|
Bossnuten,
som den ser ut från vägen västerut, över
Hardangervidda från
Rjukan. |
Parkerar
bilen nedanför Bossbøen.
En skylt markerar att
man inte vill ha folk gåendes genom gården, så
jag tar
mig uppför bergssidan och runt husen på behörigt avstånd. |
Leden
går
först upp genom
björkskogen i en sänka, för att sedan ta av åt höger upp mot
toppen. |
|
|
|
Det
finns en hel del skidspår på vägen upp. Jag bryr mig
inte om att
försöka följa leden, utan väljer helt enkelt en
väg som ger lagom
lutning uppåt. |
Uppe på 1130m,
nära
trädgränsen. Snön är så hård att
jag till att börja med inte bryr mig
om att ta på snöskorna.
De vanliga kängorna räcker bra. |
Men
när jag börjar närma mig 1200m blir det brantare och då tas snöskorna
på av säkerhetsskäl. Stegjärnen ger bra grepp på det stenhårda
underlaget. Låt er inte luras av skidspåren. De gjordes innan snön blev
hård |
|
|
|
| På
väg upp, nu på drygt 1200m. |
Precis
som i går
lämnar jag snöskorna för den sista biten
upp mot toppen. Ett stort
toppröse pryder high point,
1431m, vilken jag når efter 1,5h. |
Det här är en vacker utsiktstopp,
väl värd ett besök. Här syns Brattefjell, 1540m, åt sydost.
|
|
|
|
Åt
nordväst brer Hardangervidda ut sig. Bitdalen syns
mitt i bild. |
Västerut
syns sjön Totak, fri från is. |
Rakt
söderut.
|
|
|
|
Allra
mest imponerande, helt utan konkurrens, är ändå
Gaustatoppen
1883m, bara drygt 20km österut. |
|
|
