|
|
|
Vi
parkerar bilen på Tindevegen i Hurrungane,
Jotunheimen, på 1300m höjd.
Här ligger en hel del snö
och snön är mjuk. Skidor eller snöskor hade
varit optimalt
i dag, men vi har vandringskängor. Vi försöker
därför
undvika snöfälten så mycket vi kan.
|
Det
tar oss ca. en timme att gå över det flacka området
fram till själva
berget. Här syns Lauvnostind till vänster
och St. Soleibotntind, 2083m
till höger. |
Det
är många snöfält
som måste passeras innan vi påbörjar den egentliga stigningen upp mot
toppen. Vi följer då skidspåren som syns i bild, för att försöka få ett
lite mer packat underlag och inte sjunka igenom lika ofta. Leden
fortsätter
sedan upp åt höger.
|
|
|
|
Uppe på
ca. 1700m höjd. Här syns Steindalsnosi 2025m
och Fannaråki 2068m. |
Endast ca 100hm kvar till
toppen, här mitt i bild. Det är
här, när man når fram till stupet
österut, som det blir riktigt
vackert. |
Nästan
uppe, en grupp står på toppen. De sista hundra höjdmetrarna tar uppemot
en timme, tack vare att vi gång på gång sjunker igenom snön, ibland upp
till midjan. Detta tar dessutom på krafterna. Vi håller oss på stenarna
så mycket vi kan.
|
|
 |
|
Själva toppen är smal, endast
några meter åt sidorna
innan det stupar brant neråt. Till höger syns
St.
Soleibotntind. Kan du se två människor på den? |
En av Ringstindane, tror jag. Men vilken?
Det vet jag tyvärr inte.
|
Stora Skagastølstind 2405m, Norges tredje högsta topp.
|
 |
|
|
| Delar
av Jotunheimen åt nordost. |
Lauvnostind
kan verka mindre intressant, eftersom den
inte når över det magiska 2000m-strecket. Men utsikten härifrån är storslagen, en riktig
höjdartopp att ta sig upp
på. Den skulle definitivt hamna på min tio i
topplista. Hurrunganes vassa toppar och glaciärer breder ut sig
runtomkring. Här en bild söderut |
Dyrhaugsryggen
rakt österut, med toppar på upp till 2147m.
|
|
|
|
Dante
fikar och tar in utsikten. Lägg märke till hur långt
upp jeansen är
blöta. Det kan ge en bild av hur svårgått
det var. |
|
|
