Hem Meny Senaste Kontakt


Glittertind 2465m, 27/6 2012







Dags för ett nytt besök på Spiterstulen i Jotunheimen, nu i sällskap med Peter
och Dante. Anläggningen, som syns i bakgrunden, ligger på 1100m höjd inne i
Visdalen. Vi har parkerat en bit bort, där den 10km långa leden upp mot
Glittertind börjar. I bakgrunden reser sig Styggehøe, 2200m.
Ännu en bild ner mot Spiterstulen, nu från 1200m höjd. Sluttningarna upp mot Galdhøpiggen syns till höger i bild.





Efter en diagonal stigning på drygt 300 höjdmeter börjar man se Glittertind
framför sig. Här syns den något till vänster, från 1475m höjd. Härifrån följer en
ganska flack passage på ca. 3km fram till berget
.
En lite större fjällbäck måste passeras här, vilket kräver viss planering... I bakgrunden syns nu Galdhøpiggen, 2469m.





Dags för den första ordentliga fikapausen, på drygt 1600m, innan vi tar oss an
själva berget. Vi har nu gått i drygt två timmar
.
Detta är vad vi har närmast framför oss. En 400hm, ordentligt brant stigning upp genom den snötäckta rännan mitt i bild. Personalen i Spiterstulen har sagt till oss att snön är jobbig att gå i nu. Och det är mycket snö i år.





Nu får vi känna på att det verkligen är jobbigt. Alla tre är mer eller mindre slut när
vi når krönet på 2100m, och en flackare stigning tar vid. Men här blir snön svårare
att gå i. Gång efter gång sjunker vi ner till knäna, och det tar ytterligare på krafterna.
Här syns två gäng glada norska tjejer (och en hund) som kommer ikapp och sedan
passerar oss trötta svenskar. Nåja, de är trötta också...
.
Även om den sista stigningen mot toppen är flack, är det ändå jobbigt att gå i den mjuka snön. Dessutom återstår fortfarande drygt 300hm, och ett par km att gå. Några av tjejerna väljer att krypa för att slippa trampa igenom gång på gång...





Även vi tar oss upp till slut, i mitt eget fall mest på ren vilja. Här syns den allra
sista biten upp mot toppen, som vi nu äntligen ser
.
Dante vid high point, 2465m. Det tog oss drygt 6h att komma hit... Men så kan det gå när varken förhållanden eller (min) kondition är den bästa.
Man bör hålla sig några meter från kanten, eftersom där finns ett överhäng med 200 meters stup nedanför. Den sista biten till toppen går över glaciären, som här är 10-15m tjock.





Trots allt besvär var det ändå väl värt mödan att komma upp hit. Utsikten från
Glittertind är magnifik, och vi är helt ensamma på toppen. Här syns bl.a.
Galdhøpiggen västerut
.
Jotunheimenfeeling rakt söderut. I förgrunden syns Ryggjehøe, 2142m.




Mer åt sydväst syns Hurrungane i bakgrunden, för en gångs skull fria från moln. Vädret är verkligen det bästa tänkbara. Hurrungane igen, lite mer inzoomat.




Glittertind är, rent upplevelsemässigt, helt annorlunda än Galdhøpiggen. Glaciären på toppen, plus ensamheten, gör Glittertind till en klar vinnare. Men det kan vara en fysiskt krävande tur, inget att ge sig på otränad.
Rakt norrut syns närmast några toppar som tillhör Jotunheimen, följt av nästan obegränsad vy över fjällvärlden fortsatt norrut.


 Allt material: Copyright ©Mats Olsson