|
|
|
Dags
för ett nytt besök på Spiterstulen i Jotunheimen, nu i
sällskap med
Peter och Dante. Anläggningen, som syns i
bakgrunden, ligger på 1100m höjd
inne i Visdalen. Vi har
parkerat en bit bort, där den 10km långa leden upp mot
Glittertind börjar. I bakgrunden reser sig Styggehøe, 2200m.
|
Ännu en bild ner mot
Spiterstulen, nu från 1200m höjd. Sluttningarna upp mot Galdhøpiggen
syns till höger i bild. |
Efter
en diagonal stigning på drygt 300 höjdmeter börjar man se Glittertind
framför sig. Här syns den något till vänster, från 1475m höjd. Härifrån
följer en ganska flack passage på ca. 3km fram till berget.
|
|
|
|
En lite
större fjällbäck måste passeras här, vilket kräver
viss planering... I
bakgrunden syns nu Galdhøpiggen,
2469m. |
Dags
för den första ordentliga fikapausen, på drygt
1600m, innan vi tar oss
an själva berget. Vi har nu gått i
drygt två timmar. |
Detta
är vad vi har närmast framför oss. En 400hm, ordentligt brant stigning
upp genom den snötäckta rännan mitt i bild. Personalen i Spiterstulen
har sagt till oss att snön är jobbig att gå i nu. Och det är mycket snö
i år.
|
|
|
|
Nu får vi känna på att det
verkligen är
jobbigt. Alla tre är
mer eller mindre slut när vi når krönet på 2100m, och en
flackare stigning tar vid. Men här blir
snön svårare att gå i.
Gång efter gång sjunker vi ner till knäna, och det tar
ytterligare på krafterna. Här syns två gäng glada norska
tjejer (och en hund) som kommer ikapp
och sedan
passerar oss trötta svenskar. Nåja, de är trötta också... . |
Även
om den sista stigningen mot toppen är flack, är det
ändå jobbigt att gå
i den mjuka snön. Dessutom återstår fortfarande drygt 300hm, och ett
par km att gå. Några av tjejerna väljer att krypa för att slippa trampa
igenom gång
på gång... |
Även vi
tar oss upp till slut, i mitt eget fall mest på ren vilja. Här syns den
allra sista biten upp mot toppen, som vi nu äntligen ser.
|
|
|
|
Dante
vid high point, 2465m. Det tog oss drygt 6h att
komma hit... Men så kan
det gå när varken förhållanden
eller (min) kondition är den bästa. Man
bör hålla sig
några meter från kanten, eftersom där finns ett
överhäng
med 200 meters stup nedanför. Den sista biten till toppen
går
över glaciären, som här är 10-15m tjock. |
Trots
allt besvär var det ändå väl värt
mödan att komma
upp hit. Utsikten från Glittertind är magnifik, och vi är helt ensamma
på toppen. Här syns
bl.a. Galdhøpiggen
västerut.
|
Jotunheimenfeeling rakt
söderut. I förgrunden syns Ryggjehøe, 2142m.
|
 |
|
|
Mer åt
sydväst syns Hurrungane i bakgrunden, för en
gångs skull fria från
moln. Vädret är verkligen det bästa
tänkbara. |
Hurrungane
igen, lite mer inzoomat. |
Glittertind
är, rent upplevelsemässigt, helt annorlunda än Galdhøpiggen. Glaciären
på toppen, plus ensamheten, gör Glittertind till en klar vinnare. Men
det kan vara en fysiskt krävande tur, inget att ge sig på otränad. Rakt
norrut syns närmast några toppar som tillhör Jotunheimen, följt av
nästan obegränsad vy över fjällvärlden fortsatt norrut.
|
