|
|
|
När
vi börjar åka med sittliften från ca 1000m i Hochimst,
går vi in i moln
nästan direkt. Det är inte utan att jag
funderar över hur det här ska bli. Men
så, just innan vi når
toppstationen på drygt 2000m, kommer vi upp i solen ovan
molnen,
wow!.
|
Känslan
häruppe är sagolik, magisk. Skönheten kan inte beskrivas i vare sig ord
eller bild. Den måste upplevas.
Det är alltid svårt att rangordna olika
vandringar, men den
här är utan tvekan något av det finaste jag varit
med om. |
En
kort stund senare når vi Vorderes Alpjoch, som är mer en utsiktspunkt
än en riktig topp.
|
|
|
|
| På väg
uppåt, mot Hinteres Alpjoch. |
En titt tillbaka på vägen från Vorderes
Alpjoch, här ner till höger i bild. |
Sakta
men säkert börjar molnen
i dalen att lösas upp av solskenet.
|
|
 |
|
Uppe på Hinteres
Alpjoch,
2425m. I bakgrunden syns Muttekopf, 2774m.
|
Vägen
vidare, mot Pleiskopf, här till
vänster i bild. Mitt i bild syns Rotkopf, 2692m. Den är verkligen röd. |
Efter
ett stycke når vi stegen, ca 10m hög.
|
|
|
|
Ju närmare vi
kommer Pleiskopf
desto mer
respektingivande ser den ut. |
Uppgången
till Pleiskopf är också ganska
brant och i viss
mån besvärlig, med ett antal passager där man måste vara fokuserad och
försiktig. Säkringar
får man tyvärr klara sig
utan här.
|
Maria och Heidi når toppen.
|
 |
|
|
Utsikten
är hänförande, Lechtaler Alpen är verkligen
vackra. Bilden är tagen söderut, med Große
Schlenkerspitze 2827m lite till höger. |
Här
syns vägen vi kom ifrån, med Hinteres Alpjoch mitt i
bild.
|
Vägen
ner från Pleiskopf till Muttekopfhütte är, till att börja med, lite
brant och man får ta det försiktigt. Längre ner blir det betydligt
enklare. I
hyttan kan man få cappuccino, minsann!
|
|
|
|
Efter
Muttekopfhütte tar vi Drischlsteig tillbaka till
linbanestationen.
Jorma och Maria på väg.
|
Drischlsteig
kan se lite häftig ut, med sina trappor utmed bergskanten. Men den är
ändå ganska enkel att gå.
|
|
