 |  |  |
Om man tar Acherkogelbahn från Ötz till Hochötz finns
goda möjligheter till enkel (även ambitiös) men vacker
vandring. | Alldeles intill reser sig Acherkogel, Österrikes nordligaste 3000-metare. | Vägen upp till Roßköpfe är mycket enkel. Robert och jag hittar emellertid en egen väg. |
 |  |  |
| Den är lite brantare, men betydligt roligare. | Toppen på Roßköpfe är vacker, men vi ska ju högre upp
och fortsätter snart. | Vägen går nu vidare mot Wetterkreuzkogel, bara ytterligare drygt 200 höjdmeter. |
 |  |  |
Även här är vägen mycket enkel och här finns därför
många turister. | Välkomstkommittén på Wetterkreuzspitze. Den här killen
var väldigt nyfiken på vad jag hade i min ryggsäck. Han fick
ett kex till slut. | Toppen på Wetterkreuzkogel, 2591m. Gott om turister, som sagt. |
 |  |  |
Men vi ska ta oss vidare i riktning mot Acherkogel, över
Große Windegg och Mittertaler Scharte. Vägen över dessa
är svart = nästan inga turister. | Lite till höger om mitten syns Sulzkogel, 3016m, som jag
gick upp på för två år sedan. | Utsikt ner i Ötztal. |
 |  |  |
Passagen av Große Windegg underlättas av kedjor, vilket
gör det hela ganska smidigt. | Vidare mot Mittertaler Scharte. Därifrån följer en ganska
brant nergång, dock utan säkringar. | Tillbaka i grönskan på lite lägre höjd, på väg mot linbanestationen. I dalen syns Ötz. |
