|
|
|
|
|
|
I
det här fallet startar vandringen vid linbanestationen, på 1790m höjd.
|
Stigen
slingrar sig först upp till Elferhütte, vilken nås efter ca 20min. I
bakgrunden syns Stubaital. |
|
|
|
|
|
|
Efter en sen vår
i Österrike blommar vårblommorna nu för fullt på berget. |
Landskapet blir
allt mer dramatiskt ju högre upp man kommer. I bakgrunden syns
Ilmspitze. |
|
|
|
|
|
|
En
blick ner mot Stubaital. |
Stigen upp mot
toppen. Bara ca 100m kvar. |
|
|
|
|
|
|
De
allra sista metrarna är säkrade med stålwire, vilket behövs. Med hjälp
av
wiren är det dock inga större problem att ta sig upp. |
Efter
toppen går färden vidare mot passet Zwölfernieder, på 2335m höjd. I
bakgrunden syns Habicht, 3277m. |
|
|
|
|
|
|
Utsikten ner i
Pinnistal är vidunderlig och går naturligtvis inte att återge fullt ut
på
foto. Det ord som kom till mig när jag stod där var: overkligt. |
Snart
framme vid Zwölfernieder. Bakom passet reser sig Zwölferspitze, som jag
nu tänker ge mig på.
|
|
|
|
|
|
|
Vandringen
övergår alltmer till ren klättring med händer och fötter. Ett stup till
vänster kompletteras med ett annat åt höger, och ca 10 höjdmeter från
toppen
känner jag att nu räcker det. De sista metrarna är mycket
branta, längs en smal
kant med stup på bägge sidor så jag vänder här. |
Elferspitze
som den ser ut från Zwölferspitze. Huvudtoppen är den mellersta av de
tre som syns här, till höger om mitten i bild.
|
|
