Larsi Peak 5670m, Himalaya, Indien 19/7 2016

Efter en vilodag i basecamp är det dags för vårt toppförsök. Vädret som varit riktigt dåligt i ett par dagar ser nu också ut att bli bättre. Leden följer först den mot Stok Kangri (här t.h. i bild) upp på en ås, ca 140hm över BC. Det tar oss en halvimme att komma upp hit. Sedan fortsätter vi upp längs åsen till vänster i bild. (Större bild)

 


En titt tillbaka mot basecamp från passpunkten på ca 5125m höjd. (Större bild)

Medan vi mödosamt tar oss upp den annars mycket enkla klättringen längs åsen mot förtoppen, dyker huvudtoppen upp bakom till höger. Ja, mödosamt är det p.g.a. höjden. Allting här uppe blir svårt och tar tid. (Större bild)

Vi tar oss upp till förtoppen så småningom, på 5430m. Här ser vi BC från toppen. På internet har jag på flera ställen sett bilder härifrån, där man tror sig ha stått på 5670m. Det stämmer alltså inte alls. Vägen vidare mot huvudtoppen blir nu något helt annat. (Större bild)

Här ser vi huvudtoppen från förtoppen. Det är här den verkliga klättringen börjar.Vi tar oss uppför de minst branta delarna mitt i bild, för att sedan vinkla av åt höger och följa några klippor mot toppen. (Större bild)

Här börjar vi komma upp i den brantare delen. Härifrån får händerna användas en hel del. Det finns några markeringar men inte mycket. Vi försöker se var det finns spår där andra har gått och följa dessa uppåt för att hitta rätt väg. (Större bild)

Här bjuds vi nu också på en underhållning av ett annat slag. Långt uppe i norr ser vi den ena tromben (tornadon) efter den andra bildas. Ofta ser vi flera stycken samtidigt. Lyckligtvis är det nästan bara ödemarker där uppe, den vi ser mitt i bild bör ha kunnat orsaka stor skada.  (Större bild)


Dante har nått krönet, härifrån återstår bara den sista klättringen upp till toppen. Vi har känt av viss yrsel de sista 200 höjdmetrarna och det har varit svårt att få ut syre till musklerna, med många små pauser som följd. Men bortsett från det känner vi oss ok. (Större bild)

Sista delen upp till toppen innefattar ca. 10 höjdmeter ren klättring (alltså inte scrambling). Men här finns bra punkter att få grepp för händer och fötter och det känns ok att ta sig upp här. Den extrema höjden gör emellertid att man bör vara extra försiktig. Både Dante och jag är medvetet långsamma för att inte riskera att göra fel, påverkade av syrebrist. (Större bild)

Och här står jag själv på den mycket markerade toppen. Bakom mig finns ett stup ner till Stok Kangri Glacier, med sluttningarna upp mot Stok Kangri på andra sidan.

Vi valde rätt topp i dag. Vi tog oss upp, även om det var ganska tufft på slutet. Ingen av oss hade velat gå högre.
(Större bild)

Golep Kangri 5950m, åt  sydost. (Större bild)

Rakt söderut, strax t.v. om den mörka toppen mitt i bild syns Shuku Kangri 6000m. (Större bild)

Och här är Stok Kangri 6120m,  nästan rakt västerut. (Större bild)

Nästan rakt norrut syns staden Leh som en grön oas mitt i bild. Hitom den, från vänster till höger i bild, löper Indusdalen. Mot horisonten till vänster i bild skymtas lite av 7000m-massiven Saser Kangri, men de högre topparna döljs tyvärr i moln Den ljusa topp som man ser där når 6435m. (Större bild)
Inzoomning av toppen 6435m, här strax t.v. om mitten i bild. Sasermassivet fortsätter till vänster om den men syns inte bättre än så här. (Större bild)

Rakt österut ligger Tibet. Jag vet inte om dagens sikt tillåter oss att se en bit in där, men det är möjligt att de bortersta topparna faktiskt ligger i Tibet. (Större bild)

Någonstans, långt borta i nordnordväst ska K2 ligga. Men sikten är inte tillräckligt bra denna dag för att vi ska kunna se den, tyvärr. (Större bild)

Till höger i bild syns.Telthop 6185m. (Större bild)
Inzoomning åt NNV. (Större bild)