|
|
|
|
|
Bossnuten, som den ser ut från vägen västerut, över Hardangervidda från
Rjukan. |
Parkerar
bilen nedanför Bossbøen.
En skylt markerar att man inte vill ha folk
gåendes genom gården, så
jag tar mig uppför bergssidan och runt husen på
behörigt avstånd. |
|
|
|
|
|
|
Leden går först upp genom
björkskogen i en sänka, för att sedan ta av åt höger
upp mot toppen. |
Det
finns en hel del skidspår på vägen upp. Jag bryr mig inte om att
försöka
följa leden, utan väljer helt enkelt en väg som ger lagom
lutning uppåt. |
|
|
|
|
|
|
Uppe på 1130m,
nära
trädgränsen. Snön är så hård att jag till att börja med inte
bryr mig
om att ta på snöskorna. De vanliga kängorna räcker bra. |
Men
när jag börjar närma mig 1200m blir det brantare och då tas snöskorna
på
av säkerhetsskäl. Stegjärnen ger bra grepp på det stenhårda
underlaget. Låt er
inte luras av skidspåren. De gjordes innan snön blev
hård |
|
|
|
|
|
|
På väg upp, nu på drygt 1200m. |
Precis
som i går
lämnar jag snöskorna för den sista biten upp mot toppen.
Ett stort
toppröse pryder high point, 1431m, vilken jag når efter 1,5h. |
|
|
|
|
|
|
Det här är en vacker utsiktstopp,
väl värd ett besök. Här syns Brattefjell, 1540m,
åt sydost. |
Åt
nordväst brer Hardangervidda ut sig. Bitdalen syns mitt i bild. |
|
|
|
|
|
|
Västerut
syns sjön Totak, fri från is.
|
Rakt
söderut. |
|
|
|
|
|
|
Allra mest imponerande, helt utan konkurrens, är ändå Gaustatoppen
1883m,
bara drygt 20km österut. |
|
|