Krinnenspitze 2000m, 16/4 2014

Det här var oväntat! Med mycket dåligt väder i Zillertal där jag övernattar, tar jag mig mot Tannheimer Tal som har en bättre prognos. Tanken är att gå upp på en lägre topp på den tyska sidan eftersom linbanorna här ska vara stängda. Men så ser jag att sittliften upp mot Krinnenspitze går! Snabbt ändras planerna, linbanan stänger om en halvtimme! (Större bild)

 


En titt upp mot toppen, 500hm högre än linbanestationen. Krinnenspitze är 2000m hög, mitt i ett myckert vackert område i Tannheimer Tal. Det här är något helt annat än jag hade väntat mig! Att jag sedan får 900hm ner i stället för 500 (linbanan stänger ju) väger ändå lätt här. (Större bild)


Bara ett par hundra meter från linbanestationen finns den första stödpunkten, Krinnenalpe på 1527m höjd. Här är fortfarande öppet så jag börjar direkt med en kopp te.

En man där inne förklarar att det är omöjligt att nå toppen i dag pga. all nysnö. Lavinrisken är för stor. Jag frågar om man inte kan gå upp från den flackare sydsidan. "Om det inte går, så går det inte" förklarar han med myndig stämma. (Större bild)

Uppe på 1680m. Bakåt syns bl.a. Rote flüh 2108m, Gimpel 2173m och Köllenspitze 2238m. (Större bild)

Vägen går nu runt berget, så att utsikten hela tiden förändras. Framför dyker nu bl.a. Litnisschrofen, 2068m upp. Bakom syns Sulzspitze 2084m. (Större bild)


Strax efteråt dyker nästa stödpunkt, Edenalpe, upp framför. Här är stängt och igenbommat, av naturliga skäl. Inte många går här nu. (Större bild)

Det här området, som är en del av de sk. nordliga kalkalperna, tillhör inte de högsta bergen i alpkedjan med sin närhet till den norra alpranden. Topparna når oftast ett litet stycke över 2000m. Men i mitt tycke tillhör de definitivt de vackraste. (Större bild)

Uppe på knappt 1800m. Nu syns bergen på andra sidan Lechtal österut. (Större bild)

Den södra uppfarten mot toppen är den enklaste och flackaste. Jag vill inte ha det för brant med snö och snöskor. Men här är inte mycket snö i dag. Hälften av sträckan går jag utan snöskor för att inte repa och skada dem mot stenarna. (Större bild)

Snart uppe på toppen. Lavinrisk? Nej, här finns ju nästan ingen snö... (Större bild)

Uppe på toppen. (Större bild)

Utsikten är hänförande åt alla håll. Det är verkligen en lisa för själen att få komma upp hit. Här en titt västerut. (större bild)

Mer åt söder, Litnisschrofen. (större bild)

Om jag hade lytt det välmenande men felaktiga rådet från mannen i hyttan hade jag aldrig kommit upp hit i dag och sett detta.

Jag kan inte låta bli att se en parallel med andliga upplevelser. Om man står i en hytta, 500hm under toppen, så hjälper det inte hur mycket man tror sig veta. Man måste komma upp dit själv, annars vet man inte. (större bild)

En titt österut där man ser Lechtal långt där nere. (större bild)
Jag fick en ny kompis här uppe. Den här krabaten, alpkaja eller alpendohle på tyska, hade inga som helst problem med att äta direkt ur handen. (större bild)