Glittertind 2465m, 27/6 2012

Dags för ett nytt besök på Spiterstulen i Jotunheimen, nu i sällskap med Peter och Dante. Anläggningen, som syns i bakgrunden, ligger på 1100m höjd inne i Visdalen. Vi har parkerat en bit bort, där den 10km långa leden upp mot Glittertind börjar. I bakgrunden reser sig Styggehøe, 2200m. (Större bild)

 

Ännu en bild ner mot Spiterstulen, nu från 1200m höjd. Sluttningarna upp mot Galdhøpiggen syns till höger i bild. (Större bild)

Efter en diagonal stigning på drygt 300 höjdmeter börjar man se Glittertind framför sig. Här syns den något till vänster, från 1475m höjd. Härifrån följer en ganska flack passage på ca. 3km fram till berget. (Större bild)

En lite större fjällbäck måste passeras här, vilket kräver viss planering... I bakgrunden syns nu Galdhøpiggen, 2469m. (Större bild)

Dags för den första ordentliga fikapausen, på drygt 1600m, innan vi tar oss an själva berget. Vi har nu gått i drygt två timmar. (Större bild)

Detta är vad vi har närmast framför oss. En 400hm, ordentligt brant stigning upp genom den snötäckta rännan mitt i bild. Personalen i Spiterstulen har sagt till oss att snön är jobbig att gå i nu. Och det är mycket snö i år. (Större bild)
Nu får vi känna på att det verkligen är jobbigt. Alla tre är mer eller mindre slut när vi når krönet på 2100m, och en flackare stigning tar vid. Men här blir snön svårare att gå i. Gång efter gång sjunker vi ner till knäna, och det tar ytterligare på krafterna. Här syns två gäng glada norska tjejer (och en hund) som kommer ikapp och sedan passerar oss trötta svenskar. Nåja, de är trötta också... (Större bild)
Även om den sista stigningen mot toppen är flack, är det ändå jobbigt att gå i den mjuka snön. Dessutom återstår fortfarande drygt 300hm, och ett par km att gå. Några av tjejerna väljer att krypa för att slippa trampa igenom gång på gång... (Större bild)
Även vi tar oss upp till slut, i mitt eget fall mest på ren vilja. Här syns den allra sista biten upp mot toppen, som vi nu äntligen ser. (Större bild)

Dante vid high point, 2465m. Det tog oss drygt 6h att komma hit... Men så kan det gå när varken förhållanden eller (min) kondition är den bästa.

Man bör hålla sig några meter från kanten, eftersom där finns ett överhäng med 200 meters stup nedanför. Den sista biten till toppen går över glaciären, som här är 10-15m tjock. (Större bild)

Trots allt besvär var det ändå väl värt mödan att komma upp hit. Utsikten från Glittertind är magnifik, och vi är helt ensamma på toppen. Här syns bl.a. Galdhøpiggen västerut. (Större bild)

Mer åt sydväst syns Hurrungane i bakgrunden, för en gångs skull fria från moln. Vädret är verkligen det bästa tänkbara. (Större bild)
Hurrungane igen, lite mer utzoomat. (Större bild)
Jotunheimenfeeling rakt söderut. I förgrunden syns Ryggjehøe, 2142m. (Större bild)

Glittertind är, rent upplevelsemässigt, helt annorlunda än Galdhøpiggen. Glaciären på toppen, plus ensamheten, gör Glittertind till en klar vinnare. Men det kan vara en fysiskt krävande tur, inget att ge sig på otränad.

Rakt norrut syns närmast några toppar som tillhör Jotunheimen, följt av nästan obegränsad vy över fjällvärlden fortsatt norrut. (Större bild)