|
|
|
|
|
Vädret
i Jotunheimen brukar vara instabilt. Men i dag har vi välsignats med
ett underbart solsken, och klar luft. Parkerar bilen vid Krossbu
fjellstation, på
1260m höjd.
|
Åt
andra hållet går stigen, till att börja med flackt uppåt, utmed den
lilla älven Leira. I bakgrunden tronar huvudmålet, Store
Smørstabbtinden. |
|
|
|
|
|
|
En
liten bit upp längs stigen. Den här bilden tog jag egentligen bara för
att
Hurrunganes toppar sticker upp så fint genom molnen i bakgrunden. |
Det
tar uppemot en timme att komma fram till glaciären Leirbrean på 1520m
höjd. Härifrån går jag runt glaciären åt vänster i bild. |
|
|
|
|
|
|
Hurrungane
sett från icke namngiven topp, 1723m, intill den lilla sjön Leirvatnet. |
Härifrån
ser Smørstabbtinden alltmer respektingivande ut. Den rösade leden går
ganska långt ut till höger i bild, nära branterna, och det kan vara en
god idé att försöka följa den. Snön är ganska mjuk, så jag försöker
hålla mig på stenarna på vägen upp. |
|
|
|
|
|
|
Det brantare avsnittet, runt 2000m-nivån.
Här blir det nödvändigt med lite
"scrambling", men längs den rösade leden är det ändå ganska smidigt.
Fannaråki och Steindalsnosi i bakgrunden. |
Själva toppen är mycket markerad. En smal
klippa med stup rakt ner till glaciären Storbrean, ca 400m längre ner.
Häftigt! |
|
|
|
|
|
|
Utsikten
från toppen är verkligen imponerande. Söderut syns bl.a. Kniven, Sokse
och Storebjørn. |
Inzoomning av Storebjørn 2222m.
|
|
|
 |
|
|
|
Lite
mer åt sydost, de sydligaste topparna i Jotunheimen. |
På
allt tröttare ben fortsätter jag upp mot dagens andra tvåtusenmetare,
Storbreatind 2018m. Den kan nås via en sadelpunkt på ca 1850m. Här en
titt tillbaka mot Smørstabbtinden från ca 1900m.
|
|
|
|
 |
|
|
Toppröset
på Storbreatind, som är en enkel topp att gå upp på. Utsikten härifrån
är inte dålig den heller. Här en vy mot söder.
|
Åt
andra hållet, norrut, kan man fortsätta längs ryggen upp till
Veslbreatinden 2092m. Hade först tänkt gå upp på den också, men bägge
benen säger nu bestämt nej. Eftersom jag då blir nedröstad med två mot
en får jag ge mig, och börja gå neråt igen. Första vandringen för året,
då bör man se sin begränsning...
|
|
