Store Smørstabbtinden 2208m, 1/7 2010
Storbreatinden 2018m

Vädret i Jotunheimen brukar vara instabilt. Men i dag har vi välsignats med ett underbart solsken, och klar luft. Parkerar bilen vid Krossbu fjellstation, på 1260m höjd. (större bild)

Åt andra hållet går stigen, till att börja med flackt uppåt, utmed den lilla älven Leira. I bakgrunden tronar huvudmålet, Store Smørstabbtinden. (större bild)

En liten bit upp längs stigen. Den här bilden tog jag egentligen bara för att Hurrunganes toppar sticker upp så fint genom molnen i bakgrunden. (större bild)

Det tar uppemot en timme att komma fram till glaciären Leirbrean på 1520m höjd. Härifrån går jag runt glaciären åt vänster i bild. (större bild)

Hurrungane sett från icke namngiven topp, 1723m, intill den lilla sjön Leirvatnet. (större bild)

Härifrån ser Smørstabbtinden alltmer respektingivande ut. Den rösade leden går ganska långt ut till höger i bild, nära branterna, och det kan vara en god idé att försöka följa den. Snön är ganska mjuk, så jag försöker hålla mig på stenarna på vägen upp. (större bild)

Det brantare avsnittet, runt 2000m-nivån. Här blir det nödvändigt med lite "scrambling", men längs den rösade leden är det ändå ganska smidigt. Fannaråki och Steindalsnosi i bakgrunden. (större bild)

Själva toppen är mycket markerad. En smal klippa med stup rakt ner till glaciären Storbrean, ca 400m längre ner. Häftigt! (större bild)

Utsikten från toppen är verkligen imponerande. Söderut syns bl.a. Kniven, Sokse och Storebjørn. (större bild)

Inzoomning av Storebjørn 2222m. (större bild)

Lite mer åt sydost, de sydligaste topparna i Jotunheimen. (större bild)

På allt tröttare ben fortsätter jag upp mot dagens andra tvåtusenmetare, Storbreatind 2018m. Den kan nås via en sadelpunkt på ca 1850m. Här en titt tillbaka mot Smørstabbtinden från ca 1900m. (större bild)

Toppröset på Storbreatind, som är en enkel topp att gå upp på. Utsikten härifrån är inte dålig den heller. Här en vy mot söder. (större bild)
Åt andra hållet, norrut, kan man fortsätta längs ryggen upp till Veslbreatinden 2092m. Hade först tänkt gå upp på den också, men bägge benen säger nu bestämt nej. Eftersom jag då blir nedröstad med två mot en får jag ge mig, och börja gå neråt igen. Första vandringen för året, då bör man se sin begränsning... (större bild)