|
|
|
|
|
Om
man tar Acherkogelbahn från Ötz till Hochötz finns goda möjligheter
till
enkel (även ambitiös) men vacker vandring.
|
Alldeles
intill reser sig Acherkogel, Österrikes nordligaste 3000-metare. |
|
|
|
|
|
|
|
Vägen upp till Roßköpfe är
mycket enkel. Robert och jag hittar emellertid en
egen väg.
|
Den
är lite brantare, men betydligt roligare. |
|
|
|
|
|
|
Toppen
på Roßköpfe är vacker, men vi ska ju högre upp och fortsätter snart. |
Vägen går nu vidare mot
Wetterkreuzkogel, bara ytterligare drygt 200 höjdmeter. |
|
|
|
|
|
|
Även här är vägen mycket enkel och här finns
därför många turister. |
Välkomstkommittén
på Wetterkreuzspitze. Den här killen var väldigt nyfiken på vad jag
hade i min ryggsäck. Han fick ett kex till slut. |
|
|
|
|
|
|
|
Toppen
på Wetterkreuzkogel, 2591m. Gott om turister, som sagt.
|
Men vi
ska ta oss vidare i riktning mot Acherkogel, över Große Windegg och
Mittertaler Scharte. Vägen över dessa är svart = nästan inga turister.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Lite
till höger om mitten syns Sulzkogel, 3016m, som jag gick upp på för två
år
sedan.
|
Utsikt
ner i Ötztal.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Passagen
av Große Windegg underlättas av kedjor, vilket gör det hela ganska
smidigt.
|
Vidare
mot Mittertaler Scharte. Därifrån följer en ganska brant nergång, dock
utan säkringar.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Tillbaka
i grönskan på lite lägre höjd, på väg mot linbanestationen. I dalen
syns Ötz.
|
|
|
|
