An Gearanach 982m, Stob Coire à Chairn 981m.

Bara namnen (Gaeliska) på dessa berg gör att man vill gå upp på dem. Men det finns fler goda skäl, för här är otroligt vackert. Först kör man bil in i dalen Glen Nevis vid foten av Ben Nevis, Skottlands högsta berg. (större bild)

Efter att ha parkerat bilen går man först ett par km genom en ravin med en dånande fors under. (större bild)

Därefter dyker An Gearanach upp framför. Här får man också se An Steall Waterfall, 120 m högt. (större bild)

Strax innan vattenfallet passeras den lilla floden med hjälp av tre wirar. Helmysigt! Bara man tar det lugnt så kommer wirarna inte i gungning. (större bild)

 

Efter att också ha tagit sig förbi under fallet (Balansakt på våta stenar) så börjar själva klättringen. Först ett kort avsnitt med lerig jord. Bra med vattentäta kängor här. (större bild)

En blick tillbaka mot ravinen. Till höger sluttningarna upp mot Ben Nevis. (större bild)

Vad kan man säga? Skottland på hösten en vacker oktoberdag. Sagolikt. (större bild)

En blick mot Sgurr á Mhàim, 1099 m. (Större bild)

Nu är själva toppen i sikte. 982 m låter kanske som en enkel topp, men man ska inte låta sig luras av den måttliga höjden. Totalt ca 1100 höjdmeter gör denna vandring till en av de mer krävande jag gett mig på. (större bild)

På toppen (är jag inte lite svettig?) En topp som den här på över 3000 fot kallas för en Munro i Storbritannien. Jag ska nu ge mig på min andra Munro för den här dagen. (större bild)

Man går över en rygg och passerar på vägen "sidotoppen" An Garbhanach 975 m. Här finns några passager som kräver viss koncentration, bl. a. ryggen närmast i bild. I bakgrunden An Gearanach. (större bild)
En blick tillbaka på den ganska branta nergången efter An Garbhanach, på väg upp mot dagens sista topp, Stob Coire à Chairn. Därefter tillbaka samma väg. (större bild)