Elferspitze 2505 m (och Zwölferspitze 2562 m)

 

I det här fallet startar vandringen vid linbanestationen, på 1790 m höjd. (större bild)

 

Stigen slingrar sig först upp till Elferhütte, vilken nås efter ca 20 min. I bakgrunden syns Stubaital. (större bild)

 

Efter en sen vår i Österrike blommar vårblommorna nu för fullt på berget. (större bild)

 

Landskapet blir allt mer dramatiskt ju högre upp man kommer. I bakgrunden Ilmspitze.(Större bild)

 

En blick ner mot Stubaital. (Större bild)

 

Stigen upp mot toppen. Bara ca 100 m kvar. (större bild)

 

De allra sista metrarna är säkrade med stålwire, vilket behövs. Med hjälp av wiren är det dock inga större problem att ta sig upp. (större bild)

 

Efter toppen går färden vidare mot passet Zwölfernieder, på 2335 m höjd. I bakgrunden syns Habicht, 3277 m. (större bild)

 

Utsikten ner i Pinnistal är vidunderlig och går naturligtvis inte att återge fullt ut på foto. Det ord som kom till mig när jag stod där var: overkligt. (större bild)

 

Snart framme vid Zwölfernieder. Bakom passet reser sig Zwölferspitze, som jag nu tänker ge mig på. (större bild)

 

Vandringen övergår alltmer till ren klättring med händer och fötter. Ett stup till vänster kompletteras med ett annat åt höger, och ca 10 höjdmeter från toppen känner jag att nu räcker det. De sista metrarna är mycket branta, längs en smal kant med stup på bägge sidor så jag vänder här. (större bild)